Robben Island

Den 11 juli 1964 dömdes Mandela till livstids fängelse och fängslades på ön Robben Island, där han skulle komma att tillbringa de kommande 18 åren av sitt liv. Ön ligger 12km från Kapstaden i södra Sydafrika. Närmaste väg till fastlandet var 7km. Fängelset hade plats för 1000 fångar, varje morgon skulle de sitta och krossa sten, arbeta på ett kalkbrott, samla tång på stranden eller göra ett liknande arbete, alltid övervakade av vakter, trots att det inte gick att fly.

Det var svårt att hålla kontakten med fastlandet. Det var förbjudet att läsa tidningar och lyssna på radio, man fick skicka brev var sjätte månad men breven fick inte innehålla politik eller nyheter och man fick bara ta emot besök vartannat år och besöken var strängt övervakade. Men med tiden blev livet också bättre i fängelset. När de politiska fångarna först fängslades behandlades de som slavar, men tack vare protester och hungerstrejker lyckades de få till små förändringar. Många av fångvaktarna hjälpte till, de var också fattiga människor som stödde deras kamp, och de lät de intagna prata och diskutera. Mandela återupptog som många andra sina studier och fångarna undervisade varandra i det som man själv var duktig i. På så sätt tog man hand om varandra och såg till att livet i fängelset blev överkomligt.

I Sydafrika fortsatte demonstrationerna och sabotaget mot apartheid och i omvärlden ökade protesterna mot den Sydafrikanska regeringen. Många länder bojkottade varor från Sydafrika, idrottsstjärnor vägrade tävla mot sydafrikaner och musiker slutade att uppträda i Sydafrika. Bojkotten är än idag en av historiens mest lyckade kampanjer mot ett enskilt land. I Sverige tog bojkotterna form av "Isolera Sydafrika" kampanjen som arbetade för att isolera Sydafrika från allt internationellt samarbete så länge apartheid systemet fanns kvar. Man samlade in pengar till ANC och klistrade upp "isolera Sydafrika" märken runt om i landet.